Ikea imponerar i Indien

Bild från curbed.com

Ju mer insatt jag blir i hållbarhetsfrågor, desto vanskligare känns det att skriva om företag som producerar produkter. Å ena sidan känns det fel att lyfta företag vars själva affärsidé bygger på tillverkning och konsumtion av nya produkter. Å andra sidan kommer åtminstone några sådana företag att behövas även i framtiden – och då känns det intressant och relevant att lyfta dem som försöker arbeta på ett mer hållbart sätt.

Ta Ikea, till exempel. I Norden är de självförsörjande på fossilfri el och de driver flera projekt för att minska svinnet och återvinna de material som redan används i tillverkningsprocesserna på ett så effektivt som möjligt. På huvudkontoret testar de inomhusodling och tanken är att allt fler restauranger ska bli självförsörjande när det gäller grönsaker framöver.
I höstas öppnade företaget sitt första varuhus i Indien – och där erbjuder de varuleverans med rickshaws som går på solenergi! Solenergin kommer från 4000 solpaneler som monterats på varuhusets tak.

På tal om fossilfria transporter lyssnade jag på Vetandets värld i morse, där de berättade om ett slovenskt företag som tillverkar flygplan som går på el! Än så länge tar flygplanen bara upp till 4 passagerare – och det gäller ju att elen kommer från rätt sorts energikälla – men visst är det spännande hur fort utvecklingen kan gå, bara drivkraften finns?
Tanken är att det i framtiden kommer att finnas fler, mindre flygplan, på fler platser och orter istället för att man som resenär måste ta sig till de få och stora flygplatser som finns idag.

Bilen – vår heliga ko

Jag har länge funderat över varför det är så svårt att ha en vettig diskussion kring bilåkande – och bensin.

Tro mig, jag fattar att många i Sverige är bilberoende. Jag är själv uppvuxen i södra Lappland och vet att kollektivtrafiken i många fall är för undermålig för att man ska kunna ta bussen eller tåget till och från jobbet.
Själv fick jag åka skolbuss i över en timme på morgonen, plus en timme på eftermiddagen, för att ta mig till och från skolan under högstadiet. Det var de två bussar som gick till och från byarna utanför Storuman. Som elev funkade det, eftersom våra scheman var hyfsat anpassade efter bussavgångarna. Att pendla till och från jobbet, däremot, hade varit i stort sett omöjligt.

När man bor i, eller nära, en storstad däremot, så finns det alla möjligheter att åka mer kollektivt för de flesta. Jag vet i och för sig inte hur tidtabellen ser ut i exempelvis Malmö, men norr om Stockholm går det både bussar och tåg – och under större delen av dygnet får man vänta högst en kvart på nästa avgång.
Tåg- eller busstationerna ligger ofta nära hemmet, på gångavstånd eller några minuter bort på cykel.

Ändå blir det ramaskri om någon ens andas politiska beslut som syftar till att minska bilåkandet – till förmån för kollektivtrafik, frisk luft eller bilfria promenadstråk.

– Det behövs ett nationellt mål för hur många bilar vi ska ha i våra städer. Kollektivtrafiken måste bli mer central. Det är dags att plocka ner bilen från piedestalen, sa miljöminister Karolina Skog härom veckan.
Jag håller verkligen med. Trots att jag vet att familjevardagen inte alltid är så lätt att få ihop. Men själv har jag märkt att jag sparar både tid och dåligt humör på att lämna barnen med cykel, trampa ner till stationen och ta pendeltåget till jobbet. Jag har åkt med min granne till jobbet någon enstaka gång och regerar varje gång på hur hetsigt jag upplever det, med alla bilar som pressar och kryssar sig fram för att komma fram så fort som möjligt. Tutandet. Stressen. Plus att det tar minst lika lång tid som att åka tåg och kostar en massa pengar (parkering, bensin etc). Och att man missar chansen att andas lite frisk luft på morgonen.
Jag tror att vår kärlek till bilen ofta (inte alltid!) beror på andra saker – att det känns bekvämt, att man inte orkar med tanken på att förändra en vana till, känslan av frihet som tillgången till bil ger, och så vidare.

Och så var det det här med bränsle. Vilken ilska det väcker när höjda skatter på bensin kommer på tal. Trots att vi får gå tillbaka till 2010 för att hitta ett lägre bensinpris än vad vi har i dag. Räknas inflationen och det faktum att bilarna drar mindre än förr in, så är det billigare att köra bil än det varit på länge.
Alternativen, till exempel bilar med batterier som kräver massor med resurser vid tillverkningen, är verkligen inte ultimata. Men vi måste i alla fall börja fokusera ordentligt på utvecklingen av hållbara, fossilfria substitut. Och vara beredda på att det kostar, initialt. För att fortsätta på det fossila spåret är inte ens ett alternativ.
Se vad som hänt inom energiområdet. Det har kostat att utveckla tekniken, men numera är solenergi så billigt att producera att det inte finns någon anledning att satsa på kol och olja längre. Det är bara osmart och bakåtsträvande.

Jag tror helt enkelt att vi måste hitta nya sätt att tänka kring bilar och transporter. Behöver alla i grannskapet en egen bil, när den i genomsnitt står still 96% av sin livstid? Kan vi samäga på smidiga sätt? Eller samåka?
Kan vi cykla eller gå kortare sträckor, för att komma till buss- eller pendelstation? Eller rentav cykla hela vägen?
Kan vi tänka oss att att betala lite extra för bensin, om vi vet pengarna går till att bygga upp fler laddstationer runtom hela landet? Eller till utveckling av mer miljövänliga drivmedel?

Jag hoppas verkligen det. För som utvecklingen i vårt klimat ser ut just nu – med koldioxidhalter i luften som är konstant för höga och medeltemperaturer som ständigt ökar – är det minst sagt oroväckande.

Läs mer:
DN har skrivit denna artikel om bensinpriserna, klicka här för att läsa.

Och statistik om koldioxidhalter etc hittar du här.

Miljövänlig vardag del 2: Bilen

Jag försöker gå och cykla så ofta det går (dock inte så ofta i alperna, som här ;-)).

För två veckor sedan började min mini-serie om hur vi kan leva mer miljövänligt. De fyra områdena som är viktigast är Biffen, Bilen, Bostaden och Börsen.

Förra söndagen skrev jag om Biffen (läs mer här), och i del 2 har turen kommit till Bilen. Vägtrafiken står för nästan en tredjedel av landets totala utsläpp. Och ofta kör vi väldigt korta sträckor med våra bilar: Enligt Motormännen är hälften av våra bilresor kortare än 5 kilometer.

Som privatperson är det egentligen ganska enkelt (på papperet):

  • Försök att cykla eller gå kortare sträckor. Bra för miljön, plånboken OCH hälsan!
  • När du ska till jobbet, till barnens träningar etcetera – kolla om det går att samköra med grannen varannan vecka eller så? Det finns även en app för föräldrar som vill hitta folk att samköra med som heter UNIRIDE.
  • Ta tåg eller buss och hoppa över flyget om du kan.
  • Ha vissa jobbmöten via nätet.
  • Testa bilpool.
  • Behöver du en bil är det bättre att välja en liten, bränslesnål modell än en stor bensinslukare. Till eventuella långresor kan man hyra en större bil i stället.
  • Köp miljöbil, som går på el, etanol eller biogas. Vissa menar att det är bättre att ha kvar sin gamla bensinbil än att köpa ny elbil. Så här skriver Naturskyddsföreningen om det:
    ”Studier som tittat på hela bilens så kallade livscykel, från tillverkning till skrotning, har visat att elbilar generellt har en lägre miljöpåverkan än motsvarande fossila alternativ. Även om tillverkningen av elbilar har något större miljöpåverkan än tillverkningen av fossilbilar vägs det upp av de minskade utsläppen när de körs.”
    Snart finns det dessutom elbilar som går upp till 50 mil på en laddning – nästan lika långt som en bensintank räcker.

Jag, som är född i Västerbottens inland, fattar förstås att förutsättningarna för att genomföra det här är väldigt olika. Där finns det till exempel väldigt få laddningsstationer och det går några få bussar per dag ut till småbyarna. Att köpa elbilar är dyrt, etcetera. Men kan man samåka ibland är bara det en vinst, tycker jag. Trevligt också. =)

Vad regeringen borde göra för att minska utsläppen från transporter är en helt annan – och lång – historia. Det vore ju till exempel schysst om man kunde subventionera miljöbilar och samtidigt förbjuda bensinbilar – som flera andra länder gjort eller vill göra (se länkar nedan).
Eller utöka tåglinjerna, i stället för att till exempel dra in nattågen till Norrland. Om det skriver jag mer en annan gång.

Läs mer:
Frågor och svar om elbilar: http://www.naturskyddsforeningen.se/faqbilar
Norge vill förbjuda försäljning av nya bensin- och dieselbilar: http://www.dn.se/arkiv/motor/norge-storsatsar-pa-el-med-vatgas/
Tyskland också: http://www.svd.se/tyskland-vill-forbjuda-bensinbilar
Och Storbritannien med flera: