Jag följde min dröm – och fick miljöjobbet!

Liselotte gör v-tecken
Samma känsla som när jag stod på toppen av Nordkette och tittade ut över Innsbruck. Eller ännu bättre faktiskt!

Egentligen tänkte jag berätta redan i fredags innan livet kom emellan: Jag har fått jobb hos Naturskyddsföreningen!!!
Ett föräldravikariat. Men ändå! En organisation som jag velat jobba för sedan… forever! Helt fantastiskt att äntligen få bidra på riktigt där!

Det är ju det här jag har jobbat för de senaste 4-5 åren nu. Genom att plugga hållbarhet vid Stockholms universitet, lära mig WordPress och Google Analytics, läsa digital innehållsstrategi vid Berghs School of Communiction (där Naturskyddsföreningens hemsida även var mitt ”examensprojekt”, blogga och nätverka. Det känns så fantastiskt att arbetet inte var förgäves.

I torsdags var jag på en pressträff där någon sa: Vi har erfarenheten att om man ropar högt efter någonting så kommer det oftast till en. Jag är benägen att skriva under på det, med tanke på mitt inlägg den 10 oktober.

Det händer så mycket spännande när det gäller klimatfrågorna just nu. Ena sekunden vill man ropa ut sin förtvivlan – så är det ju. Så här sa till exempel FN-chefen António Guterres när han inledde klimatmötet i Katowice (som jag tror att många inte ens vet att det pågår?):
– Vi är illa ute, vi är riktigt illa ute. Klimatet springer ifrån oss och vi måste hinna ifatt. För vissa regioner och länder är det här redan en fråga om liv eller död, sa FN-chefen António Guterres när han invigde toppmötet i Katowice.
Han har tyvärr rätt. De flesta länder är inte ens i närheten av att infria de mål som krävs för att vi ska undvika en global temperaturökning på högst 1,5 grader.

Men så kommer Greta Thunberg och slår knockout på alla med sin beslutsamhet och vältalighet. Studenter i Frankrike, Australien etc hänger på. Klimatklubben bildas i Sverige och får tusentals följare på några dygn.  Och folk omkring mig pratar miljöfrågor på ett sätt jag aldrig upplevt förut.
Det är det engagemanget vi ska bygga vår framtid på, och som jag vill försöka fånga upp i mitt nya jobb.

Låt oss omvandla alla samtal till ännu mera handling nu. Skriv till våra politiker! Gå med i ett miljönätverk! Stötta organisationerna som jobbar med de frågor DU brinner för på ett trovärdigt sätt!

Låt oss vända trenden nu! Det är i högsta grad dags för det.

PS. Ursäkta, det bor en Göteborgare inom mig… DS.

 

”Det viktigaste är att få bort kolet”

Även humlorna påverkas av den globala uppvärmning som koldioxidutsläpp ger upphov till. De får svårare att fortplanta sig och överleva, vilket leder till sämre pollinering av våra grödor och i slu­tändan mat­brist.

Vad är viktigast för att motverka global uppvärmning och alla följder för klimatet som följer med den?
Johan Rockströms svar kom tveklöst, när vi frågade honom under föreläsningen på Stockholms universitet:
”Det är viktigast att få bort kolet. Vi måste kliva av allt ägande i kol. Det handlar om att få företagen att förstå att de har allt att förlora på ohållbar produktion och allt att vinna på hållbar”.

De orden ekar i mitt huvud idag, dagen efter det att regeringen har meddelat att de inte tänker stoppa försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet till den tjeckiska energikoncernen Energeticky a Prümyslovy Holding (EPH).

Att Sverige inte ska äga och driva kolgruvor tror jag att de flesta är överens om. Och att det finns vissa demokratiska problem med att lägga ner tyska kolgruvor skriver bland andra Kit om här. Men att det inte gick att hitta en bättre lösning än att sälja till en energikoncern som tänker fortsätta driften som om ingenting hänt – trots klimatavtalet i Paris, trots all forskning som visar hur allvarligt läget är när det gäller växthuseffekten med mera – är svårt att smälta.

Många länder börjat tänka om när det gäller kol som energikälla. Kinas konsumtion av kol minskade med sex procent under årets första fyra månader förra året enligt DN. Landets ledare går i bräschen för en snabb omställning till solenergi (läs mer här).
I USA är det nu fler som jobbar inom solenergisektorn än med olje- och gasutvinningsindustri räknat tillsammans.
Och i Storbritannien stängde sista kolgruvan förra året (se här).

Men i Sverige låter vi Vattenfalls vinstdrivande verksamhet vara svepskäl för att låta brunkolsdriften i Tyskland fortsätta. Pengar är viktigt. Men om priset är uteblivna skördar, döda hav, naturkatastrofer och mänskligt lidande – då tröstar inga pengar i världen.

 

World Oceans Day – dags att rädda havens liv

Barnen undersöker havslivet i Nordsjön.

Idag firas ”World Oceans Day” över hela världen. Havsfester, strandstädning, föreläsningar, designtävlingar… det är rätt häftigt att se vad som anordnas för att uppmärksamma frågan världen över. Kolla in alla evenemang här.

Årets tema är ”Healthy Oceans, healthy planet”. Och det stämmer verkligen. Allas vår hälsa – och planetens hälsa – är beroende av rena, produktiva hav. Här är några fakta kring våra hav – och livet som finns i dem:

  • Haven producerar merparten av det syre vi andas.
  • Hundratals miljoner människor är beroende av fisk och andra havsresurser för sitt livsuppehälle.
  • Hälften av allt liv i världshaven är borta, på grund av stigande temperaturer och överfiske. Läs mer här.
  • I hela världen kastas drygt 7 miljoner ton fiskar och ryggradslösa djur tillbaka i havet för att de inte anses matdugliga etc. Ett gigantiskt slöseri med resurser.
  • Östersjön är ett av världens smutsigaste innanhav. Förra veckan rapporterade SVT att 15 procent av havsbottnarna i Östersjön är helt döda.

Som ni själva ser: Det finns all anledning att uppmärksamma våra hav och fiskarna i den. Kanske genom att låta denna dag bli startpunkten för mer medvetna val vid fiskdisken?