Julstämningen som försvann

Julhjärta på ladugårdsvägg

Idag hade jag tänkt skriva om miljövänliga julblommor. Och, som sagt, jag håller fast vid att även de små valen räknas.

Men just denna vecka känns allt sådant ganska futtigt, eftersom den inletts med katastrofer som dessa:

  • USA, Ryssland, Saudiarabien och Kuwait välkomnar inte den IPCC-rapport som länderna själva varit med om att beställa i samband med Parisavtalet 2015, och som säger att vi måste hålla den globala uppvärmningen till högst 1,5 grad. 2 grader anses inte längre vara en säker gräns. Det innebär att rapporten inte inkluderas i förhandlingarna som pågår i Katowice, Polen, just nu. I ett läge då vi vet att vi har 10 år på oss att vända trenden.
  • På tal om Polen så har cirka 170 representanter för miljöorganisationer nekats att ens komma in i landet under klimatförhandlingarna. Läs mer om de kontroversiella reglerna som Polens regering infört här.
  • Jag fick veta att 120 miljöförsvarare dött för sin sak – hittills i år. Förra året var det nästan 200 människa som fick sätta livet till. I
  • Här i Sverige finns det en risk för att M-KD får igenom en budget som bland annat innebär slopad flygskatt, sänkt bensinskatt samt kraftigt minskat stöd till solceller. I en tid då vi behöver växla över till hållbar energi och komma bra från beroendet av fossila bränslen.  Läs mer om vad M/KD-budgeten innebär för miljöarbetet här

Det är lätt att känna sig nedslagen. Men samtidigt känner jag att det här ger ännu mer bränsle till mitt miljöengagemang.

Jag kan inte bara sitta och titta på medan det här händer. Och jag vet att vi är många som känner likadant – titta bara på hur många som gått med i Klimatklubben sedan starten i oktober 2018. I Stockholm samlades över 5000 personer på Raol Wallenbergs torg till Climate Alarm-manifestationen i samband med att klimatmötet i Polen startade. För att inte tala om Greta Thunberg, vars klimatstrejk har vuxit till en global massrörelse med studenter som protesterar i Australien, Frankrike, Tyskland, Canada etc.

Med risk för att låta som en väckelsepredikant: Fortsätt mejla våra politiker, stötta företag som försöker agera klimatsmart, investera dina pengar på ett hållbart sätt, fortsätt inspirera varandra till miljömedvetna val!

Tillsammans är vi faktiskt starka – eller hur? =)

Jag följde min dröm – och fick miljöjobbet!

Liselotte gör v-tecken
Samma känsla som när jag stod på toppen av Nordkette och tittade ut över Innsbruck. Eller ännu bättre faktiskt!

Egentligen tänkte jag berätta redan i fredags innan livet kom emellan: Jag har fått jobb hos Naturskyddsföreningen!!!
Ett föräldravikariat. Men ändå! En organisation som jag velat jobba för sedan… forever! Helt fantastiskt att äntligen få bidra på riktigt där!

Det är ju det här jag har jobbat för de senaste 4-5 åren nu. Genom att plugga hållbarhet vid Stockholms universitet, lära mig WordPress och Google Analytics, läsa digital innehållsstrategi vid Berghs School of Communiction (där Naturskyddsföreningens hemsida även var mitt ”examensprojekt”, blogga och nätverka. Det känns så fantastiskt att arbetet inte var förgäves.

I torsdags var jag på en pressträff där någon sa: Vi har erfarenheten att om man ropar högt efter någonting så kommer det oftast till en. Jag är benägen att skriva under på det, med tanke på mitt inlägg den 10 oktober.

Det händer så mycket spännande när det gäller klimatfrågorna just nu. Ena sekunden vill man ropa ut sin förtvivlan – så är det ju. Så här sa till exempel FN-chefen António Guterres när han inledde klimatmötet i Katowice (som jag tror att många inte ens vet att det pågår?):
– Vi är illa ute, vi är riktigt illa ute. Klimatet springer ifrån oss och vi måste hinna ifatt. För vissa regioner och länder är det här redan en fråga om liv eller död, sa FN-chefen António Guterres när han invigde toppmötet i Katowice.
Han har tyvärr rätt. De flesta länder är inte ens i närheten av att infria de mål som krävs för att vi ska undvika en global temperaturökning på högst 1,5 grader.

Men så kommer Greta Thunberg och slår knockout på alla med sin beslutsamhet och vältalighet. Studenter i Frankrike, Australien etc hänger på. Klimatklubben bildas i Sverige och får tusentals följare på några dygn.  Och folk omkring mig pratar miljöfrågor på ett sätt jag aldrig upplevt förut.
Det är det engagemanget vi ska bygga vår framtid på, och som jag vill försöka fånga upp i mitt nya jobb.

Låt oss omvandla alla samtal till ännu mera handling nu. Skriv till våra politiker! Gå med i ett miljönätverk! Stötta organisationerna som jobbar med de frågor DU brinner för på ett trovärdigt sätt!

Låt oss vända trenden nu! Det är i högsta grad dags för det.

PS. Ursäkta, det bor en Göteborgare inom mig… DS.