Tågsemester, dag 1 och 2, Verona

Tillbaka efter semestern – och jag vill genast dela med mig av vår tågsemester! Den 16 juli bar det av från Södra station i Stockholm, raka vägen (nåja…) mot Verona!

Ner till Köpenhamn gick det bra. SJs snabbtåg var både bekvämt och svalt. Danska tåget mot Hamburg… not so much. Det var så varmt att folk omkring oss började klä av sig, använde tidningar och servetter för att försöka fläkta sig och hamstrade drickbart tills allt var slut i automaterna (ingen servering fanns). Vid Rødby blev det tågfärja över till Putgarten, och då kunde vi gudskelov gå upp i färjan för att få lite friskare och kyligare luft.
Konduktören som välkomnade oss tillbaka in i tåget såg ut som att han just klivit ut från duschen, med kläderna på. Hela skjortan, hela hans hår… allt var helt genomblött av svett. Följaktligen ställdes tåget in, och vi blev hänvisade till ett regionaltåg mot Lübeck i stället. Allt väl så långt. Tills vi upptäckte att även det tåget blev försenat. Tankarna gick: Vad skulle vi göra om vi missade nattåget från Hamburg till Innsbruck? Vända hem igen? Det var ju rätt svårt att boka från början och att resa med dagtåg skulle paja hela resschemat. Som tur var väntade ankytningen från Lübeck till Hamburg på oss och vi kunde glida in vid Hamburgs ststion 20 minuter innan nattåget skulle gå.

Nattåget är en historia i sig (den som vill veta hur det var i Verona kan hoppa längre ner i texten =)). Ganska liten kupé, med 70-80 cm breda britsar. Hårda. Där fungerade inte luftkonditioneringen heller men – ära vare gud i höjden – fönstren gick att öppna!
Sonen och jag somnade som stockar, helt brända i huvudet av värmen under dagen. Min man, van vid att sträcka ut sig i full 187 centimeters längd i sängen, låg som en krok och sov knappt en blund på hela natten. Dottern spände sig så mycket när tåget krängde att benen blev helt skakiga, berättade hon morgonen efter. Men man fick frukost, det fanns dusch, liten kudde och sovpåse att sova i!

Tåget från Innsbruck var också inställt. Vi visste att det fanns ersättningsbussar och lyckades ta oss dit precis när bussen stängt dörren och skulle åka iväg! Som tur var såg chauffören oss och stannade så att vi kunde gå på. I Brennaro bytte vi till tåg igen och sedan tuffade tåget på i 3 timmars skön lunk mot Verona. Spelade fyra i rad och lyssnade på ljudböcker medan vi tittade ut på heeelt fantastiska landskap!

Strax efter lunchtid kom vi fram till Verona, checkade in på otroligt fräscha Hotel Sole som ligger precis vid tågstationen och svirade om till stadstur.
Vandrade över vackra Castelvecchio e Ponte Scaligero som ger fin vy över staden och floden Adige (fick dock tips om att Piazzale Castel San Pietro hade varit ett ännu bättre val), gick förbi amfiteatern Arena di Verona som tyvärr var stängd eftersom det skulle bli opera där inne senare under kvällen. Men framför allt åt vi vår första Italienska glass! Himmelriket! Stärkta av det gick vi förbi både Romeos och Julias förmodade hem där horder av människor skrev och lämnade kärlekslappar på väggarna. En tro på kärleken genomsyrade luften…

Sedan tog vi en drink i en liten mysig gränd, väntade på att restaurangerna skulle öppna och åt på ett enkelt enkla café med Afrika-inspirerad inredning (!)  som hade supergod pasta med zucchini och brie (! igen). Tyvärr lade jag inte namnet på minnet.

Det blev bara en eftermiddag i Verona. Jag, som sällan är sugen på att stanna så länge i städer, tyckte det var lagom. Men det finns såklart massor med saker att upptäcka där.
Vi återvände till hotellet (mötte vackert klädda operabesökare på vägen) vid 21-snåret och laddade för att åka till Gardasjön morgonen efter i stället – samtidigt som maken avslöjade att han revolterat lite mot tåg/busskonceptet och hyrt en bil! To be continued…

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *