Tågsemester dag 7: Gardaland och Bardolino

Ibland anstränger man sig för mycket. I all välmening förstås, men ändå. På morgonen lämnade vi mysiga Malcesine med känslan att det fanns en del vi inte hunnit testa eller se. Men maken och jag hade fått för oss att barnen behövde gå på nöjesfält som kompensation för båtutflykter, stadsvandringar och museibesök. Fråga mig inte varför. Så vi drog iväg ner mot Gardaland, Italiens största nöjespark.

Det var en supervarm dag, så vi hade kepsarna på och massor med vatten i ryggsäcken. Men så kom vi till första köerna. 45 minuter stod det på väg till vattenattraktionen Fuga da Atlantide. Samma sak på Jungle Rapids. Inte supersmart att dra dit en söndag, när både turister och lediga italienare var där. Så vi började med en enkel hästkarusell där de mindre barnen höll hus, käkade lunch och hoppades att rushen skulle gå över lite. Det gjorde den. Men vi betalade oss ändå förbi två köer (numera finns det ju fast tracks – något jag tidigare fnyst åt på exempelvis Legoland eftersom jag tycker det är orättvist för dem som inte har råd) för att hinna åka åtminstone några av de turer vi siktat in oss på. Och så blev det faktiskt lugnare på eftermiddagen, med 15-20 minuters kö i stället för 45 på många ställen. Mammut var favoritåket! Och det blev en bra dag!
Men ärligt: barnen hade nog lika gärna stannat i Malcesine och testat Stand up paddling.

Med solbaksmälla tog vi oss sent om sider tillbaka till hotell Kairo (det finns ett Gardaland Hotel som säkert är kul när man har mindre barn eftersom rummen är inredda efter olika sagor men vi tyckte inte det var värt pengarna) vid 17-snåret, svirade om och åkte till vackra orten Bardolino för att få ett skönt avslut på Italienvistelsen. Där hade vi ätit lunch på vägen till Malcesine och föll för lugnet och den långsträckta strandpromenaden. Supermysigt. Ute på en udde var det disco och strax intill satt italienska på solstolar med fötterna i vattnet och njöt av svalkan och folkmyllret på samma gång.

Jag ville nästan slå mig ner bredvid dem. Tänker att jag ska lära mig mer italienska varje gång jag åker till Italien, det hade varit kul om man kunde slänga lite käft med de som faktiskt bor där ibland. Nu blir det vänliga men ganska knaggliga konversationer om väder och vind.
Vi har redan laddat ner appen Duolingo och laddar för att komma tillbaka till landet om något år eller två. Tack för denna gång, Italien!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *