Varför gapa efter mer när vi redan har allt vi behöver?

Jag vet inte vad det är för fas jag är inne i nu. Men jag kan inte sluta fundera över varför vi gapar efter så mycket hela tiden.

Under julen, när jag fick vara med mina syskon hemma hos mamma och pappa blev det extra tydligt (man får ju de där aha-upplevelserna då och då) för mig vad som egentligen betyder något.

Say cheese!

Familjen, förstås. Min underbara, galna familj. Umgänget, samtalen, kramarna. Kärleken som finns där.

Rökt älgtunga, anyone?

Maten. Allt det goda gröna. Viltköttet som min syster och hennes sambo både jagat och lagat (testade till exempel rökt älgtunga för första gången i mitt liv. Gillar tanken på att ta tillvara allt kött om man väl nedlagt ett djur men det var lite av en visuell utmaning tycker jag…). Sillen vi själva lagt in.

Det finns inga solnedgångar som västerbottniska solnedgångar.

Naturupplevelserna. De ensamma turerna i snöriket. Inga snöskotrar, inga andra skidåkare. Bara jag och naturen. Och den tidiga solnedgången.

Jag känner att jag verkligen inte behöver någonting mer (förutom möjligtvis tak över huvudet då).

Men så kommer jag hem och återgår till vardagen. På jobbet överhör jag en kollega som nyss kommit hem från Thailand.

”Det är verkligen skönt att komma bort så här på vintern och få lite energi. Man måste ju få unna sig”. De där uttjatade klyschorna.

I mejlkorgen har jag så många mejl med rabatterbjudanden att jag baxnar. Markerar alla och raderar. Undrar lite över hur många som nappar på erbjudandena. Och varför vi gör det.

I väldigt många år har vi kört på i samma hjulspår. Följt trender. Uppdaterat. Bytt ut. Gjort om. Många av oss visste kanske inte bättre. Eller så förstod vi inte konsekvenserna.

Men nu vet vi, faktiskt.

Dessutom tar det ju tid. Att följa trender. Uppdatera. Byta ut. Göra om. Tid som man skulle kunna lägga på mycket roligare och viktigare saker. Åka skridskor på närmsta sjö. Baka med barnen. Hälsa på en kompis.

Varför måste vi gapa efter nytt hela tiden, när vi kan njuta mer av det vi redan uppnått? Jag tror att vi skulle må mycket bättre själva då. En sak vet jag: Planeten skulle definitivt göra det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *