Mindre jobba, mera leva!

Mys i mossan i farmors gamla anorak. =)

Det är drygt tre veckor sedan jag slutade jobba nu, och under förra veckan slog det mig: Vad pigg jag är! Vad härligt det är att hinna hjälpa till med barnens läxor utan att pressa in det mellan matlagning och träning varenda kväll! Vad roligt att jag har hunnit baka matbröd för första gången på nästan ett år!

Är det inte helt galet ändå, hur vi jobbar och jobbar och pusslar och pusslar för att få allt att gå runt? For what?

Jag vet, ibland finns det faktiskt inga alternativ. Är man ensamstående, eller låginkomsttagare, eller i värsta fall både och så måste man kanske jobba sina 8 timmar för att få allt att gå runt. Men vi som egentligen skulle klara oss på mindre. Varför håller vi på så här?

Runt omkring mig hör jag allt fler – främst kvinnor – prata om hur håller på att gå sönder på grund av allt de upplever som måsten i arbetsliv och vardag. Familjer som säger att de knappt hinner ses i vardagen större delen av året och sedan försöker kompensera det med en vecka utomlands varje år. Som inte har tid att åka på skogsutflykt men lägger massvis med tid på att shoppa eller göra om hemma. Inte för att det behövs, utan för att hemmet ska kännas uppdaterat och fräscht – ifall någon av alla de vänner som inte heller har någon tid över mot all förmodan skulle komma och hälsa på.

Nina Björk skriver om det här i sin bok Lyckliga i alla sina dagar– en bok som jag läste för flera år sedan men vars innehåll ofta dyker upp i tankarna. Hon beskriver ett samhälle där varje individ har blivit ett varumärke som hela tiden måste uppgraderas, utvecklas och utrustas med nytt för att behålla sitt ”marknadsvärde”. Vilket sällan är hållbart i längden – varken för människan eller miljön.
Vad skulle hända om vi arbetade lite mindre? Levde lite enklare? Det är intressanta resonemang hon för fram, även om det finns en del frågetecken i dem också.

Själv har jag i alla fall aldrig känt mig så fri som nu. Jag hinner med hushållssysslorna under veckan, så att helgen kan handla mer om socialt umgänge och skogspromenader. Jag hinner fixa, laga och sköta om. Jag njuter av att plocka svamp och ta hand om de sista grödorna i trädgården – vilket dessutom ger obesprutade livsmedel och pengar över till annat. Bara det här att sluta jaga nya prylar hela tiden (ett livsstilsval jag gjort sedan länge) har frigjort så otroligt mycket tid till annat som jag mycket hellre sysslar med!
Men det bästa är ändå harmonin som har spritt sig här hemma. Jag älskar att vara hemma när barnen kommer från skolan, äta mellis med dem, prata om dagen i lugn och ro. Jag orkar lyssna, jag orkar vara där.

Självklart kan – och vill – jag inte leva så här för evigt. Jag har alltid tyckt om att arbeta, att tjäna mina egna pengar och utvecklas både mentalt och erfarenhetsmässigt. Och får jag chansen att jobba med hållbarhet kommer jag att se till att göra det bra.
Men i den bästa av världar jobbar både jag och min man mindre framöver. För våra barns skull. Och för planetens.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *