Födelsedag med fågelskådning

41 år. Kan inte riktigt identifiera mig med siffran. I huvudet är jag kvar på 25, ju!
Det är väl som min farmor sa, då 75: Ibland tittar jag mig i spegeln och undrar vem den där gamla tanten är…

Missförstå mig inte. Jag har inga problem med att vara 41. Jag tycker bara att det gick så fort att komma dit. Stolt tant är jag också (även om vissa kollegor fnyser lite när jag gör anspråk på att ha kvalat in redan), med stor intresse för pelargoner, långa skogspromenader och – från och med idag – fågelskådning!

Direkt efter födelsedagssången i morse packade sonen och jag ihop matsäck och drog i väg till ett möte med lokala Naturskyddsföreningen. Jag vet inte hur aktiva alla föreningar är, landet runt, men kolla gärna upp det! I juni ska jag till exempel besöka Ekolsunds slotts arboretum med mina fellow naturmuppar.

I morse var det fågelskådning som stod på schemat. Vi fick lyssna på en mänsklig dator när det gäller fåglar och deras läten, växter och lavar (hur man kan lagra så mycket i hjärnan som han har är för mig en gåta!), promenera i solen och ha det bra.
Sonen, som valde det här framför att åka iväg och spela fotbollscup (”Jag vill vara med dig, mamma, och  jag har aldrig fågelskådar förut”), tyckte som tur var också om att strosa runt i maklig takt och använda kikare. Men han blev nog mest imponerad av den enorma aspen som några bävrar lyckats fälla.

Det som gör mig extra lycklig idag är det faktum att sonen faktiskt vill vara i skogen med mig. Jag är förstås beredd på att det kan komma att förändra sig – men har man som liten fått en relation till naturen tror jag ändå att den följer med i livet. Och har man en relation till naturen är chansen stor att man vill ta hand om den också.
Jag tänker verkligen inte propsa, men med lite natur-nudging hoppas jag så ett eko-frö som växer…

Jag kan i alla fall inte tänka mig ett bättre sätt att fira födelsedag på. Nu är resten av dagen en bonus!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *