Ätbara växter – nästa matlagningstrend?

Jag har alltid varit väldigt intresserad av ätbara växter. I alla fall väldigt intresserad av tanken på att lära mig mer.
Det började med att pappa berättade att man kan göra gott te på färska granskott och äta renlav om man gått vilse och håller på att hungra ihjäl. Sedan köpte jag en hel bok som handlade just om vilka växter i den svenska naturen som är användbara – som mat och/eller som ”medicin”. Tanken var att jag skulle ta den där boken med mig ut i skogen och plocka på mig allt ätbart jag kunde hitta, laga mat av det och experimentera. Tyvärr blev den där boken mest en dammsamlare…

Men i år kanske det vänder! Först fick jag tips om nya boken ”Vildplockat”, där kocken Niki Sjölund (uppvuxen i södra Lappland, yay!) har samlat en mängd svenska blommor, örter, bär, svampar, blad, rötter och lökar som går att äta och använda i matlagning. Vissa stjärnkockar gör ju redan det där (Magnus Nilsson i Fäviken, Gastrologik etc), men tanken med boken väl att gemene man ska våga testa mer. Så här säger denna själsfrände om sitt intresse:

– Jag vill att människor ska förstå att det finns så mycket mer intressant att vända blicken mot än telefonernas färgglada skärmar. För mig har skogen blivit en plats för upptäckter: vilka växter finns där, hur hittar och identifierar man dem, var trivs de och vad har de för egenskaper?

När det gäller det där med mobilskärmar – Word! Har inte skaffat boken än, men jag ska!

Och sedan läste jag att Botaniska i Göteborg ska få besök av Stephen Barstow den 31 augusti – en nestor inom permakultur och expert på ätbara växter. Han har ägnat 35 år (!) åt att prova olika perenna grönsaker från hela världen – drygt 4 000 har han hunnit med, so far! Om jag hade bott i Göteborg hade jag bokat in det datumet i kalendern redan nu.

Det som lockar med ätbara växter är dels att det är spännande att lära känna våra inhemska växter mer, tycker jag. Smakerna, dofterna, användningsområdena… Men faktiskt också tanken på att jag, med hjälp av dem, skulle kunna klara mig hyfsat bra i naturen om någonting oförutsett hände. En tredje viktig anledning: Vi kanske behöver bredda vår råvaru-repertoar framöver, för att maten ska räcka till alla människor på vår jord.

Nu är det jag som ska börja experimentera. På riktigt den här gången!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *