Jag önskar att mina barn får se koraller som annat än en inredningsdetalj

Ibland blir jag lite tokig på hur vi människor fungerar. Jag tänker på krönikan av Jens Liljestrand som var väldigt omtalad i (min filterbubbla på) social medier den gångna veckan. Läs – för han sätter verkligen fingret på en del ömma punkter.

Kort sagt handlar krönikan om hur han reser med familjen till Afrika, åker långt ut på havet, saker – och möts av ”en gröt av stenar och alger som en gång var ett levande korallrev”.

Koralldöden ar pågått ett tag nu. Miljöorganisationer har larmat och bett om besinning i behandlingen av våra hav – eftersom det påverkar allt marint liv. Korallreven i allra högsta grad.
Men det verkar som om det måste komma till den punkten att korallreven bleks och dör och att turisterna reagerar med att sluta komma innan någon agerar på riktigt.

I inredningsvärlden är fiktiva koraller samtidigt väldigt populära, och gör vi ingenting kanske det bara är där vi kommer att se dem framöver…

Allt fler försöker i alla fall uppmärksamma problemet. Bland andra konstnären Bovey Lee med konstverken ”Preserving Coral”. Med sitt arbete utforskar hon hur bortkopplade vi människor är från det vi säger oss älska mest.

Konstverk med korallerSvenskt Tenn gjorde förra året en utställning om korallreven tillsammans med Beckmans och Beijerinstitutet.
Jag har också skrivit om Rocks Push som gör surfarshorts av återvunnen plast från haven. Varumärket startades av två surfare som vill sätta fokus på havets tillstånd i allmänhet och Stora barriärrevet i synnerhet.

Själv hade jag en av mina starkaste naturupplevelser just på Stora Barriärrevet, där jag snorklade mitt bland rockor, fiskar och vacker, färgstark korall år 2000. I ett hav som var klarblått och fritt från skräp.
Ett av mina största önskemål här i livet är att vi kan vända trenden, så att mina barn kan uppleva samma sak.

 

SaveSave