Veckans hållbara hantverk: Smaelta gör stilrena vaser i Smålands skogar

Lotta Pettersson med vaserna Vako
Lotta Pettersson med vaserna Vako.

Det gick ett sus genom inrednings-Sverige när Smaelta lanserade sin första produkt: vasen Vako. En modern klassiker hade fötts!
Bakom vasen – och varumärket – står Lotta Pettersson, född och uppvuxen i Älmhult och utbildad vid Danmarks Designskole i Köpenhamn. Där har hon till och med blivit  Kongelig Hofleverantoer. Imponerande och inspirerande så det förslår!

Du är född i Älmhult men arbetade länge i Danmark. Hur märks det på din design?

– Jag dras gärna till bruksföremål när jag ritar nya produkter, saker man använder i vardagen. Framför allt skulpturala former som har en bruksfunktion. Jag är längre ifrån rent dekorativa objekt även om jag tycker mycket som dem också.

Varför brinner du för just glashantverk?

Min pappa arbetade vid Elme glasbruk som låg i Älmhult, som slipare. Min mamma packade glaset där. Min pappas morbröder var dessutom dekorationsslipare – så jag växte upp i en familj där glaset var centralt. Det fanns en stolthet kring hantverket i familjen och det blev en stor saknad när bruket lades ner 1970. Att tanken dök upp, att glas skulle bli ”mitt” material, låg alltså inte långt borta. Och det känns fortfarande helt rätt.

Vad fick dig att flytta tillbaka till Älmhult och starta din verksamhet där?

– Jag var färdig med att bo i en storstad, i ett annat land. Jag saknade den småländska naturen och de vänner och relationer som min familj byggt upp i generationer.

Vasen Myr från Smaelta.
Vasen Myr från Smaelta.
Du inspireras mycket av den småländska naturen i din design. Hur märks det i den senaste vasen Myr till exempel?

– Naturen är min ENDA inspiration. Jag tröttnar aldrig på att tolka den i olika objekt. Myr har jag länge skissat på en form med många linjer i. Det finns ett ljusfenomen som kallas irrbloss där gas från underjorden bildar ett svagt ljussken ute på myren. Det var vad som följde mig i tankarna när jag skapade vasen.

Hur går tillverkningen till?

– Jag sköter produktutveckling, försäljning och marknadsföring i Älmhult. Glaset tillverkas i Bergdalahyttan.

Hur ser du på Glasrikets framtid? Kommer vi att kunna behålla hantverkskunnandet och tillverkningen här i den globala konkurrensen?

– Jag tror att intresset för hantverket kommer att öka igen. Man väljer mer och mer närproducerat.

Vilka är dina bästa råd för den som vill konsumera och leva mer hållbart?

– Jag är vegetarian. Jag har valt bort kött först och främst för den fruktansvärda behandlingen av djur. Sedan vill jag förlägga min tillverkning i Sverige och helst i Småland för att slippa onödiga fraktkostnader och för att gynna landsbygden och våra arbetstillfällen här. Jag tror verkligen på lokalproducerat. Sen lever jag förhållandevis enkelt och tar tillvara på det finaste som finns – vår natur.

Veckans hållbara hantverk: Miljövänliga sovrumsmöbler från Pamboof

Miljövänliga sängbord och sängavel från Pamboof
Sängborden är en nyhet för i år från Pamboof, sänggavlarna var det som lanserades först.

Ända sedan vi flyttade in i vårt 60-talskedjehus har maken och jag pratat om att fixa en sänggavel till sovrummet. Det behöver ju inte vara så komplicerat, jag vet, men det verkar vara en av de där sakerna som vi aldrig lyckas ta tag i. Jag är inte superförtjust i de där svulstiga, stoppade varianterna som finns hos de flesta möbelföretag heller.
Därför blev jag glad när nya varumärket Pamboof dök upp med sänggavlar av Svanenmärkt virke, dessutom tillverkade lokalt i Dalarna. Jag har intervjuat grundaren Andreas Åkeson:

En kollega till mig och vän till dig berättade att du tidigare arbetade med badrumsinredning. Vad fick dig att sadla om och satsa på sänggavlar?

– Anledningen var att jag och min sambo ville flytta upp till Falun för att hon fick jobb där – plus att vi började fundera på att skaffa barn och ville vara nära släkten. Jag fortsatte i badrumsbranschen ett tag här i Dalarna tills jag en dag blev uppsagd på grund av arbetsbrist. Och då blev det naturligt att testa den där drömmen som jag länge hade haft, att starta eget företag. Att det blev just sänggavlar var en slump. 2008 var jag ute efter en sänggavel i trä med förvaring. Hittade ingen att köpa så jag gjorde en egen. Sen låg den där tanken och ruvade i huvudet tills jag 2017 skulle köpa en ny sänggavel i trä med förvaring och insåg att det fortfarande inte fanns att köpa. Då tog jag saken i egna händer och startade Pamboof.

Varifrån kommer namnet Pamboof?

– Det var viktigt för mig att inte döpa bolaget till något bara för att ha ett namn. Så den processen tog rätt lång tid. Tills min syster en dag kom och sa: ”Jag kallade ju min pyjamas för pamboof när jag var liten. Och du tillverkar ju sovrumsmöbler”. Jag kände direkt att det var perfekt! Dels har det en bakgrundshistoria men sen tycker jag att namnet sticker ut och är väldigt originellt. Så Pamboof blev det!

Hur går tillverkningen till?

– Möblerna tillverkas på beställning i ett småskaligt snickeri här i Dalarna. Då kunden kan välja fritt mellan 448 olika kombinationer av bredder, färger och mönster så blir varje möbel unik och specialtillverkad. Snickeriet fräser alla mönster i en så kallad CNC-fräs och målar möblerna utefter kundernas önskemål. Alla möbler monteras sedan för hand. I varje möbel fräser vi diskret in vår logga som visar att denna möbel kommer från Pamboof.

Sänggavel med dold förvaring från Pamboof
Till både sängborden och sänggavlarna kan man köpa till trådlösa dolda mobilladdare. Man kan även välja dold förvaring bakom gavlarna.
Virket som används är Svanenmärkt. Vad innebär det?

– Svanenmärkt MDF hör till de minst miljöbelastande skivmaterialen på marknaden. Svanen ställer bland annat krav på att träråvaran ska vara miljöcertifierad och minskad användning av miljö- och hälsoskadliga ämnen. Det är viktigt för oss på Pamboof att inte göra mer skada på naturen än nödvändigt.

Hur tänker du kring hållbarhet i övrigt?

– Det som kändes viktigt för mig när jag flyttade hem till Dalarna igen och startade Pamboof var känslan av att kunna vara med och bidra och bjuda tillbaka till bygden man växt upp i. Vi bor själva på en gård mitt ute i skogen och vet hur svårt det är med jobb ute på landsbygden. Tänk då att starta ett företag som kanske kan mynna ut i nya arbetstillfällen. Riktigt häftigt!

Miljömärkt sänggavel från Pamboof

Veckans hållbara hantverk: MNOP Jewelry gör smycken av återvunnet silver

Ring av recycled silver från MNOP Design

Ett vackert smycke kan verkligen lyfta den enklaste outfit. På Lantliv sa en av mina kollegor: ”Det är så spännande att se vad du ska ha för halsband när du kommer till jobbet. Du har så många fina!”.
Jupp, halsband är min grej! Men vad den kommentaren säger om mina tidigare konsumtionsvanor vill jag helst inte tänka på…

Jag gillar smycken med tidlösa, enkla, geometriska former. I synnerhet cirkelformer. Det är förmodligen därför jag föll som en fura för MNOP Jewelry också. Ännu gladare blev jag när jag insåg att de flesta smyckena är gjorda av återvunnet silver! Magdalena Nehm är stjärnan bakom de små underverken

Magdalena Nehm, grundare av MNOP Jewelry

Du började i modebranschen med sadlade om till hantverksmässigt och hållbart tillverkade smycken. Vad fick dig att ta det steget?

– Jag jobbade som teknisk designer och mönsterkonstruktör på ett i den lilla staden Tranås i Norra Småland. Det var en dröm att få det jobbet eftersom min mans släktgård låg i närheten och jag vill gärna flytta till gården. Men företaget gick i konkurs 2014 och jag såg mig om efter nya jobb. Eftersom modeindustrin är starkt centrerad till Stockholm och Borås ställdes jag inför valet att flytta till Stockholm, eller stanna kvar.
– En sak jag hade med mig var att jag visste vilken klump i magen det gav att jobba på ett företag med global produktion där man inte har någon koll på hur mycket företaget bryr sig om anställda eller miljön. Allt sammantaget gjorde att vi valde landet och släktgården. Jag hade länge haft en dröm om att starta eget, bestämma allt själv och jobba hemma på vår underbara gård. Så jag valde det spåret och när jag funderade över vilken typ av företag jag ville ha landade det till slut i miljövänliga silversmycken.

De flesta av dina smycken tillverkas av återvunnet silver. Varifrån kommer silvret?

– Jag har en leverantör som köper in silver och återvinner. Det kommer från allt möjligt – smycken, bestick, elektronik och medicinsk utrustning. Jag köper sedan bearbetat silver i form av tråd och plåt. Leverantören kan även säkerställa att silvrets innehåll av bly och nickel är under gränsvärdena och därmed lagliga att sälja som smycken i EU.

Armband av recycled silver

Hur går tillverkningen till?

– All bearbetning – hamring, lödning, polering etcetera – görs i min studio i vårt stora hus. Sedan packas och skickas smyckena med lantbrevbäraren. Vissa smycken tillverkas i ett unikt exemplar, andra görs i små serier. Jag har ett mycket litet lager så de flesta smyckena tillverkas efter att jag fått ordern.

Är vissa metaller lättare att återvinna än andra?

– Jag har inte så stor koll på andra metaller förutom silver och guld. Guld är lättare att återvinna då det finns en bättre infrastruktur för insamling och värdet på metallen är så högt att du får betalt för ditt ”skrot” även om det bara är några enstaka gram. Med silver finns det en större okunskap hos konsumenten och många vet varken att man ska eller hur man göra för att återvinna sitt silver. Men det vill jag råda bot på!

Hur tänker du kring själva designen – vad vill du att den ska förmedla?

– Designen ska vara ren och nordisk, med en stil man kan ha länge utan att tröttna. Den ska hjälpa bärare att känna sig lugn, fokuserad, kompetent och duglig som man är. Inga smycken får heller vara tunga eller obekväma.

Hur jobbar du i övrigt med hållbarhet?

– Allt från att använda begagnad dator, ha smyckesaskar i kartong istället för plast, och packa order i återanvänd bubbelplast. Det är ett stort arbete men man får ta ett litet steg i taget.

Halsband recycled silver MNOP
Alla smycken finns hos MNOP Jewelry.

 

 

Veckans hållbara hantverk: Vackert i lin från Växbo

Vaxbo lin duk

I början av min journalistkarriär jobbade jag i Hälsingland. Jag älskade kärleken till traditioner som frodades där – hambon, de gamla Hälsingegårdarna, de svajande linfälten…

Den stoltheten genomsyrar också Växbo Lin, som drivs av det supertrevliga paret Hanna och Jakob Bruce. Här berättar de om företagets historia. Längst upp i inlägget kan ni se deras nya duk Strå – så fin!

Jakob hanna bruce

 Vad var det som gjorde att ni vågade bryta upp från Stockholm och ta över linfabrik? 

– Vi kände att det inte gick att motstå chansen att få driva en så unik produktion uppe i Hälsingland. Att få arbeta tillsammans, med färg och form och att få förvalta ett kulturarv och vara med och utveckla landsbygden, det var helt enkelt oemotståndligt. Om vi inte hade gjort det så hade vi ångrat oss längre fram i livet. Vi tänkte: Vad är det värsta som kan hända om vi provar? Jo, att det inte funkar och vi får flytta hem till Stockholm och skaffa ett ”vanligt” jobb igen. Och då kändes det inte så farligt.

Jag, som vuxit upp i Lapplands inland, beundrar alla som vågar starta företag på mindre orter eftersom kundunderlaget ofta är så litet. Har det varit svårt att nå ut och hitta kunder?

– Ska man driva en sådan här typ av verksamhet så är det en stor fördel med mindre orter, tycker vi. Första dagen när vi tagit över fabriken uppe i Växbo så kom kommunalråd och näringslivschef med blommor och hälsade välkommen! På en liten ort behöver man varandra. Kommunen är beroende av att vi finns och hjälper till med både arbetstillfällen och att locka besökare till området. Vi är beroende av hjälp i form av att få fiber grävd till fabriken med mera. Vi ser värdet av varandras arbete och hjälps åt för att göra den bästa av situationen. Vi känner att vi har ett otroligt stöd och att folk i närområdet är stolta. Linet finns i folks hjärtan i Hälsingland och det är ett kulturarv som man värdesätter. Det är alltid mycket jobb med att nå ut till övriga landet från lilla Växbo, men det är också det som är en rolig utmaning. Det känns som att vi gör något vi kan stå för, både ur miljö- och kultursynpunkt, och det ger trovärdighet till varumärket.

Hur såg visionerna kring företaget ut från början? Har de förändrats?

– Vi kände att vi ville visa att till exempel en vacker linnehandduk inte bara funkar rent stilmässigt i en gammal hälsingegård från 1700-talet utan det funkar lika bra i en hypermodern lägenhet. Linne ska användas, inte ligga undangömt i något skåp, och blir bara vackrare och bättre med åren. Vi ville göra brukstextilier som åldras med värdighet och den känslan är lika stark nu.

Varför brinner ni just för materialet lin?

– Linet har så många fördelar jämfört med andra material. Både när det gäller miljö och funktion. Det är ju helt naturligt och har otroliga egenskaper när det gäller att absorbera fukt samt att det torkar extremt fort när det blivit fuktigt – praktiskt i exempelvis handdukar och disktrasor, skurtrasor, torkmattor, handdukar och badhanddukar. Det är en otroligt stark fiber som bara blir vackrare med tiden. När det gäller miljön så är det ju linet oslagbart oavsett om man pratar om ekologisk bomull eller andra konstgjorda fibrer. Det enda som behövs för att spinna ett oblekt lingarn är att det går genom ett bad med ljummet vatten. En annan sak som gör att vi värdesätter linet är att det har en så stark koppling till Hälsingland. Historiskt sett har det varit en viktig del för människorna och landskapet.

Vad är det som gör just era produkter speciella, tycker ni? 

– Vi har ända sedan starten jobbat med en designer som heter Ingela Berntsson. Det gör att vi har en stil på våra produkter som vi tänker att man skall känna igen. Vi kör på vår stil helt enkelt och hoppas att våra kunder gillar det. Eftersom vi producerar alla våra produkter i Växbo så blir det svårt att konkurrera prismässigt med linne som är producerad i Baltikum, Kina eller Indien. Vi försöker istället konkurrera kvalitetsmässigt.

Hur tänker ni kring hållbar design? Vad innebär det för er?

– Våra produkter ska aldrig vara trendiga. När något är trendigt idag så blir det otrendigt imorgon. Vi försöker tänka i ett längre perspektiv när det gäller design. Om vi tänker att en linnehandduk ska ha en livslängd på tre generationer måste vi se till att det är en form som funkar hela den tiden också.

Slutligen: Vad är era bästa råd för att leva på ett mer hållbart sätt?

– Satsa på kvalitét. Vi är övertygade om att vi behöver konsumera färre men bättre ting. Tänk långsiktigt. Vi får ibland höra att vår disktrasa i 100% lin är dyr när den kostar 115 kronor. Men räknar man med att man kan ha den i cirka 5 år så blir det garanterat den billigaste disktrasa man haft. Och när den är förbrukad är det bara att lägga den på komposten så att den går tillbaka till naturen där den en gång växte.

 

Veckans hållbara hantverk: Eldblå gör underverk av gotländsk ull

Karin Kloth och Anna Victoria hagberg stickar av gotländsk ull

Premiär för Veckans hållbara hantverk! Först ut: Eldblå.

Första gången jag kom i kontakt med Eldblå var för drygt ett år sedan. Jag såg rustika, grovstickade plädar ligga över en bänk och ville bara sätta mig ner och vira den omkring mig resten av den kalla januaridagen.

När jag pratade med Anna Josefin Hagberg, en av dem som driver varumärket, blev jag ännu mer intresserad. Hon berättade om att många importerar ull från Nya Zeeland, för att den anses vara mindre ”stickig” än den svenska, men själva tyckte hon och kollegan Karin Kloth att de hittat en skatt i den gotländska fibern. Jag kan bara intyga.

Här kommer en liten intervju med Karin, så att hon själv får sätta ord på visionen bakom Eldblå:

Vad är idén bakom ert varumärke?

– Idén är att sälja produkter som är helt igenom tillverkade på Gotland, det vill säga all råvara kommer från ön och tillverkningen sker även här. Jag tog över verksamheten år 2000 och 2016 lanserade Anna Josefin Hagberg och jag kollektionen ”Made of Gotland”.

Varför brinner ni just för materialet ull?

– Ull är ett fantastiskt material! Olika fårraser ger helt olika ull och den gotländska pälsfibern är så mjuk, len och följsam att arbeta med. Materialet förnyas med en kapacitet på 200 procent per år, vilket är imponerande (fåren klipps vanligen två gånger per år). Ull kan ta upp fukt till nästan 50 procent och ändå värma fortfarande. Dessutom är den mer eller mindre självrengörande; vanligen behövs bara regelbunden vädring. Att se lammen och fåren beta i naturbetesmarkerna och veta att de har det bra, att de tillför oss så mycket – bibehållen mångfald, ullråvara, skinn och kött –känns fantastiskt. Dessutom finns det runt knuten och inte behöver skeppas från andra sidan jorden.

Vad är det som gör just era produkter speciella, tycker ni?

– Syftet med våra produkter är att tillhandahålla klassiska och enkla produkter som man kan använda länge, länge! Det speciella är att vi arbetar med strukturer i olika finhet, där maskan och luften är det värmande. Vi använder oss av ullens egna gråskalor.

Hur kommer det sig att ni brinner för hållbar design?

– Vi ser det som en fullständig nödvändighet att tänka in hållbar tillverkning och material. Det går hand i hand. Och ingen överkonsumtion!

Pläd från Eldblå av gotländskull

Eldbla gotland wool shawl

Filt ljus eldbla

 

Kolla in Veckans hållbara hantverk + samarbete med Paradisverkstaden!

Paradisverkstaden lantliv

Att sätta epitetet hållbart på ett ord som hantverk är kanske överflödigt. Hantverk är ju oftast hållbart  i sig – för mig innebär det en tidlös stil, hållbar kvalitet och nyttjande av naturmaterial.

Men så finns det dem som tar hantverket ett steg längre. Så att det blir extra hållbart. Som hittar på nya sätt att montera ihop möbeln för att undvika extra skruvar. Eller nyttjar den ull som finns lokalt i stället för att importera den från Nya Zeeland. Närproducerat. Gärna småskaligt.
Eller så kanske produktionen bidrar till att människor som annars skulle ha svårt att hitta jobb får chansen att försörja sig själva.

Det är den här typen av varumärken jag vill lyfta lite extra här på bloggen framöver.
Tipsa gärna om personer och varumärken ni vill läsa mer om!

Och håll utkik efter eldsjälarna som skapar förändring på sina sätt, efter egna förutsättningar – förhoppningsvis ger de inspiration i ditt eget liv. Så känner i alla fall jag.

På tal  om det, för det här ligger verkligen i linje med det jag pratar om: Ni har väl inte missat Lantlivs samarbete med Paradisverkstaden som vi visar på Formex idag!? Jag kan tyvärr inte ta åt mig äran för resultatet, jag har hejat på i bakgrunden, men det här är en kollektion som känns helt rätt för Lantlivs läsare med gedigna spillkumskålar, karaff, uppläggningsfat, tallrikar och pokebowls som drejats och glacerats för hand på Öland. Keramik att älska i generationer framöver. Kolla in här!

Paradisverkstaden och lantliv crew
Moa Paradis och Hannah Paradis från Paradisverkstaden, Anna-Lena Sventelius, chefredaktör för Lantliv, och formgivaren Maja Lindahl har samarbetat med att ta fram den nya kollektionen Paradisverkstaden c/o Lantliv.
Paradisverkstaden lantliv
Kollektionen Paradisverkstaden c/o Lantliv görs i fyra vackra färger – vit, havre, grå och grafit – och består av nio delar som alla kan diskas i diskmaskin. Prisexempel, Spillkum 1-4 liter, 875-1250 kr, Paradisverkstaden.se

Paradisverkstaden keramik lantliv