Vill du reparera mera men saknar skills – här finns hjälp att få!

Gemla renoverar gamla stolar
Gemla och Swedese är två svenska företag som erbjuder sig att renovera möbler som de själva tillverkat. Gemla (som tillverkar stolarna Vilda på bilden) erbjuder dock bara tjänsten till företag som behöver renovera många stolar samtidigt.

Jag är tyvärr en människa med tummar som sitter centralt placerade i handflatan. Jag fixar att laga kläder om det inte är alltför komplicerade revor, och jag är bra på att ta hand om ytor (noppor på kläder, slitna bordsytor etc). Sånt där som inte kräver så mycket mätning, passning och tålamod.

Samtidigt vill jag inte köpa nytt när det jag har går sönder eller ser slitet ut heller. I synnerhet eftersom jag vet att väldigt mycket går att laga och fixa till – relativt enkelt – bara man har lite tålamod.

TIPS!

Kolla till exempel in Naturskyddsföreningens Fixa grejen! Där finns jättemånga bra ”fixa och laga”-tips med pedagogiska steg för steg-bilder till. Sådana som även jag förstår mig på…

Men det finns också väldigt mycket hjälp att få, om du inte hinner eller kan fixa saker själv. Här är några bra tips:

Repamera

Första gången jag läste om Repamera blev jag så glad. Jag älskar unga människor med driv – som Henning som startade detta företag i början av 2017 och som jag skrev om redan då. Hos Repamera kan du laga kläder, väskor och ändra mått på dina plagg. Vad skiljer då Repamera från en vanlig skräddare, undrar du? Jo, enligt en undersökning som Henning skickade ut hade 80 % av de 500 som svarade på enkäten kläder som var trasiga hemma, men de fick inte fick tummen ur att åka till skräddaren. Affärsidén blev helt enkelt att du skickar in ditt plagg i en förfrankerad påse, via brevlådan, och efter högst 14 dagar får du tillbaka plagget i brevlådan igen. Det ska inte kosta mer än om du åker till skräddaren själv.

Cykelköket

Jag älskar att cykla men avskyr att meka. Därför blev jag superglad när jag läste att Cykelköket öppnat här i Väsby. Varje torsdag och lördag kan man åka till lokalen i Sigma, köpa cykeldelar för en billig peng och sedan meka med låneverktygen. Det finns alltid folk på plats som kan hjälpa till. Cykelköket finns i fler delar av landet, sök på Facebook.

Fixoteket

Finns tyvärr bara i Göteborg i dagsläget – men på fyra ställen där (sök på Facebook). Här finns till exempel en möbelrestaurerare som hjälper besökarna att att laga sina slitna och rankiga möbler. Det finns också byteshörna, syateljé, särskilda hyllor för bokbyte, en verktygspool och träverkstad. Hoppas idén sprider sig till fler delar av landet!

Kolla också in hur Eskilstuna kommun jobbar med att reparera gamla kontorsmöbler för att slippa köpa nytt! Ett riktigt föredöme som fler kommuner borde ta efter tycker jag!

För dig som är beredd att lägga ut mer pengar finns förstås traditionella tapetserare, skomakare, skräddare och cykelreparatörer. Och det kan det väl vara värt för att till exempel kunna behålla en kär möbel?
Vi har en gungstol hemma, ett fint arv från makens farföräldrar vars klädsel tyvärr är sjukt opraktisk (samlar damm och noppor på nolltid). Nytt (eller helst second hand-fyndat) tyg skulle vara väldigt välgörande där!

Det här inlägget är en del i kampanjen #whitemonday – en motreaktion mot osunda köpfesten Black Friday.

Underbara upplevelser i Sverige – utsläppsberäknade och allt!

Matlagning i naturen över öppen eld
Laga mat under bar himmel är det bästa som finns! Foto: STF

Jag har länge varit medlem i Svenska Turistföreningen, STF. Det är nästan ett måste om man som jag älskar att vandra men gärna bor på vandrarhem och fjällstationer i stället för i tält… Även om man bara åker iväg en gång per år brukar det löna sig faktiskt.
Dessutom: Vad jag kan bedöma är de riktigt bra på hållbarhet! När vi vandrade uppe vid Storulvån hade de KRAV-märkta måltider och massor med närproducerad mat och dryck. Uppe i Helags hade de byggt en egen station där nyttiga bakterier bryter ner allt avskräde besökarna genererar. Källsortering är en självklarhet på alla vandrarhem. Etcetera.

Nu har STF dessutom utsläppsberäknat några av upplevelserna de erbjuder!
I framtiden måste vi hålla oss till en klimatbudget på 1,5-2 ton koldioxid per person och år, vilket blir ca 4-5 kg per person och dag. Då får vi kanske tänka till kring hur vi reser och upplever.
Själv tycker jag det ger en större frihet att njuta oftare av det som finns närmare än att spara till en utlandsresa per år där man ska maxa alla upplevelser på en vecka. Till saken hör väl att jag hellre är aktiv i vackra miljöer än ligger stilla vid en pool när jag är ledig…
Här kommer i alla fall några förslag som håller sig inom de gränserna:

Navardalen, Dalarna

Naturskönt i norra Dalarna. Här kan du bland annat fira tyst nyår om du föredrar det i stället för raketer. =)

Resa dit: Ta tåget från Örebro till Mora och vidare med buss till Älvdalen. För transport Älvdalen – Navardalen har vi utgått från att sällskapet samåker eller tar taxi.

Boende:  STF Navardalens vildmarksstation.

Totalt utsläpp: 4 kg CO2 per person och dag.

Svartsö, Stockholms skärgård

Själv föredrar jag nästan skärgården när sommarens stim och stoj lagt sig. Så vackert med utsikten över havet och naturen som gör sig redo för vintervila. Här kan man cykla eller vandra runt på ön och njut av höstens natur.

Resa dit: Ev tåg till Stockholm. Från Stockholm tar du buss till Boda brygga och därefter båt till Svartsö. Väl framme på Svartsö går du till vandrarhemmet.

Boende: STF Svartsö vandrarhem.

Totalt utsläpp: 3,75 kg CO2 per person och dag.

Kolarbyn, Skinnskatteberg

Kul grej för familjen!  Man bor i Kolarbyns kolarkojor och under dagarna kan man vandra, fiska, njuta av naturen och djurlivet och laga mat över öppen eld.

Resa dit: Ta tåget från Göteborg till Skinnskatteberg via Västerås och därefter går du 4 km till Kolarbyn.

Totalt utsläpp: 4 kg CO2 per person och dag.

Här kan du läsa mer om hur STF räknat ut koldioxidutsläppen.

De 4 viktigaste valen du kan göra för klimatet

Tågsemester traveling by train till Italien
I somras tog vi tåget till Italien, här Malcesine! Det är förstås ett val vi gjort för att minska familjens klimatpåverkan. Och det var verkligen ingen uppoffring, tycker jag… =)

I veckan släpptes den nya IPCC-rapporten (FN:s klimatpanel). För att världens länder ska ha en chans att nå målet krävs enligt experterna bakom rapporten ”omfattande och snabba åtgärder”. Det gäller förstås alla länder. Men det var rätt intressant när Aktuell Hållbarhet senare visade på skillnaden mellan vad svenskarna tror är viktigast för klimatet och vad vi faktiskt gör för att minska vår klimatpåverkan.

3 viktigaste åtgärderna för klimatet, anser svenskarna, är att:
  • Minimera sin konsumtion
  • Välja svenskt/närodlat oftare
  • Flyga mindre
3 åtgärder svenskarna faktiskt gör för klimatet:
  • Källsorterar
  • Slänger mindre mat
  • Väljer svenskt/närodlat oftare

Det här är alltså vad svenskarna tror, och vad de faktiskt gör.
Men vad säger vetenskapen om vilka åtgärder som är viktigast för oss ”vanliga dödliga” då? Det är ganska hårda karameller att suga på (åtminstone sista punkten).

  1. Ät en växtbaserad kost. Varför då? Jo, tänk till exempel så här: Djuren matas med kalorier som skulle kunna ge mat till många fler människor om kalorierna inte tog en omväg genom dem.
  2. Undvik flygresor. Genom att undvika transatlantiska (som exempel mellan London och New York) flygresor kan man spara 1,6 ton koldioxidekvivalenter per tur och returresa. Det kan jämföras  att en individs årliga utsläpp av koldioxidekvivalenter måste ligga på 2,1 ton år 2050 om målet att begränsa den globala medeltemperaturökningen till lägre än 2 grader ska uppnås. En sådan här resa äter alltså upp nästan hela utsläppsutrymmet vi har!
  3. Lev utan bil. I genomsnitt kan man bespara miljön utsläpp motsvarande  2,4 ton av koldioxidekvivalenter per år på detta sätt.
  4. Ha färre antal barn. Och nu blev allt så väldigt mycket jobbigare. Ska staten bestämma hur många barn vi vill ha? Som i Kina? Det här är förstås en större fråga än den om koldioxidekvivalenter per person – men tittar forskarna objektivt på de utsläpp ett extra barn innebär så blir slutsatsen denna.

De två översta punkterna klarar jag personligen lätt. Den tredje är lite knivigare, och skulle kräva en del omprioriteringar när det gäller vad jag ligger min tid på,  men där jag bor är det i alla fall genomförbart (till skillnad från hur det är för mina vänner i norr). Den fjärde… Jag är nöjd med de barn jag har men har aldrig sett miljön som en faktor i beslutstagandet trots att jag är miljömedveten sedan barnsben.

Hur tänker ni?

Läs mer:

Studie från Lunds universitet om viktigaste livsstilsvalen för klimatet

Naturskyddsföreningen frågor och svar om köttets klimatpåverkan

 

 

 

I morgon bär det av till Helagsfjällen – så packar jag

Vandring jamtland

Varje höst när jobbet börjar ser jag till att ha något att se fram emot. I år blir det vandring i Helagsfjällen med min barndomsvän Vickan. Tjejen som jag känt sedan jag föddes, som jag backpackat och jobbat i Skottland med och som känner mig utan och innan.

Vanligtvis brukar vi mötas upp i Tällberg och gå på spa men i år ville vi ha denna naturupplevelse ihop.

Det som är lite kruxigt för bekväma vandrare som jag är att man måste gå 12 kilometer för att ta sig till själva fjällstationen. Jag är van vid att kunna packa i rullväska och sedan ha en ryggsäck för dagsturer efter det. Nu gäller det att få ner ombyteskläder till kvällen, necessär, bok (jo, jag måste ha det) etcetera upp till fjället. Men väl på plats där finns restaurang om man vill, bastu och alla möjliga bekvämligheter. Sååå pepp! Trots att det faktiskt ser ut att kunna bli snöfall…

Så här packar jag i min 60-litersrygga:

Kläder:
1 skaljacka
2 underställströjor
1 långkalsong
underkläder och sportstrumpor + tunn ullstrumpa
hoodie av fleece
bikini (till bastun)
regnkläder – jacka och byxor
stövlar
mössa och vantar
keps

Till mat och dryck:
Termos för varmt vatten (Vickan har den med kaffet)
Vattenflaska, 1 liter
Mugg att dricka ur
Kombinerad gaffel och sked
Smörgåsar
Varma koppen
Choklad
Nötter
Resorb – bra både under och efter vandringen ibland

Övrigt:
Skavsårsplåster
Karta och kompass
Fjällflora
Fickkniv
Toapapper
Liten necessär med tandborste, tandkräm, kam och resekit med duschgrejer

Sittunderlag tar Vickan och myggmedlet skippar jag nu i september. Fancy middagskläder får också stanna hemma 😉
Fjällen, här kommer jag!

Tankar om Svemester – upptäck där du är!

Paddla Kanot med familjen

Den här sommaren har det varit extra enkelt att njuta av en Sverigesommar enligt många (själv föredrar jag temperaturer som man orkar cykla, orientera eller paddla kanot i).

Men jag har landat mer och mer i att det är otroligt kul att upptäcka det som finns alldeles nära. Visste ni till exempel att det finns 10 naturreservat bara i min grannkommun Sigtuna. Med väldigt varierande natur att upptäcka: Torslunda med magiska mosslandskap och en spännande svampflora, fågelmeckat Fysingen, eller Lejdens gård med historiskt viktig hagmark.

Själv har jag varit hemma mer än vanligt denna sommar – och upptäckt att det finns massor att göra! Man kan hyra kanot hos kanotklubben Glid i Kairo, för 300 kr/heldag. Jag har orienterat med hjälp av Naturpasset som eldsjälar i Väsby OK arrangerar varje år. Dessutom har vi badat massor vid natursköna Sättrabadet och cyklat mountainbike vid Rosersbergs slott.

Det jag vill säga är: Det finns så otroligt mycket vackert att se och upptäcka här i Sverige! Och vanligtvis i temperaturer som gör att man orkar hitta på annat än att ligga på stranden hela dagen…
Kolla upp vad som finns runtomkring dig! Det är förmodligen mycket mer än du tror! Själv har jag bott på samma plats i snart 11 år utan att nyttja möjligheten att paddla kanot eller orientera med Naturpasset!

Att det dessutom är väldigt mycket bättre för miljön är förstås en väldigt viktig – och rolig – bonus.

Jag vill avsluta med att tipsa om en kul artikel om svemester, där Vagabond ger svenska alternativ till Maldiverna, vildmarksliv i Kanada och Grekisk öluff.

Läs mer här.

 

Tågsemester dag 8-9, Innsbruck

Torg i Innsbruck

På vägen hem hade vi bestämt oss för att stanna i Innsbruck. Det fanns en baktanke med det hela – jag ville presentera familjen för Österrike och landets fantastiska natur inför (förhoppningsvis) framtida vandringar.

Det blev verkligen det perfekta stoppet! Första eftermiddagen gick vi mest runt i gamla stan, åkte upp i stadstornet och tittade på den fantastiska utsikten över bergstopparna och byggnaderna nedanför, Lät barnen skutta ur sig lite överskottsenergi den fantastiska parken Hofgarten som ligger strax norr om stadens centrum och avslutade med varm choklad på ett av stadens torg med fin utsikt över Nordkette – dit vi skulle ta oss dagen efter.

Jag kan verkligen rekommendera att köpa Innsbruck-kortet. Man kan köpa ett som gäller i 24 timmar, kostnad ca 400 kr/vuxen, och sedan gäller det i stort sett överallt. Stadstornet, kollektivtrafiken, kabinliften till Nordkette, inträde till den alpina djurparken, en present i Svarowskibutiken… väl värd pengarna!

Torg i Innsbruck

Dag två gick vi upp tidigt för att ta kabinliften upp till 2 254 meters höjd på Nordkette. Och vilken upplevelse det var! Jag stod där, inklämd bland 20 andra som kommit på samma tanke och förundrades över hur säker och stabil liften kändes att åka i, med tanke på hur svindlande branta sluttningar den rörde sig uppför var!
Utsikten var förstås fantastisk. Själv hade jag gärna cyklat eller gått åtminstone halva vägen upp – jag gillar som sagt att svettas i vacker natur och njuter ännu mer av utsikten då – men med tanke på att vi bara hade denna dag till förfogande var det ett bra beslut att betala för transporten upp. 😉

Vägen upp till 2 300 meter på Nordkette
Från kabinliften tog vi oss upp de sista 50 metrarna till ca 2 300 meters höjd.
Utsikt från Nordkette
Utsikt från Nordkette.
Jag gjorde det! 😉

På vägen ner gick vi in på den alpina djurparken. Det var nästan som att gå in på Lycksele djurpark, vilket absolut inte är något underbetyg. Djur- och växtlivet liknar i mångt och mycket det jag är van vid från norra Sverige och barnen älskade det!

Senare på eftermiddagen tog vi bland annat en tur till Svarowski-butiken, vilket nog var en av höjdpunkterna i min 11-åriga dotters liv. Hennes ögon blingade i takt med kristallerna…

Uställning i Svarowski-butiken i Innsbruck.
Utställning i Svarowski-butiken i Innsbruck. I stort sett allt är gjort av kristaller!

Kvällen avslutades med middag på ett äkta österrikiskt hak, där jag åt en variant v pytt i panna och maken testade knödel (lite som palt, tycker jag) med en schnitzel till. Hej paltkoma!

Med sorg i hjärtat tog vi sedan vårt pick och pack mot nattåget, som gick vid 21-snåret samma kväll. Sorg över en semester som – trots en rätt besvärlig inledning – blev otroligt händelserik och kändes alldeles för kort.

Tågsemester dag 7: Gardaland och Bardolino

Ibland anstränger man sig för mycket. I all välmening förstås, men ändå. På morgonen lämnade vi mysiga Malcesine med känslan att det fanns en del vi inte hunnit testa eller se. Men maken och jag hade fått för oss att barnen behövde gå på nöjesfält som kompensation för båtutflykter, stadsvandringar och museibesök. Fråga mig inte varför. Så vi drog iväg ner mot Gardaland, Italiens största nöjespark.

Det var en supervarm dag, så vi hade kepsarna på och massor med vatten i ryggsäcken. Men så kom vi till första köerna. 45 minuter stod det på väg till vattenattraktionen Fuga da Atlantide. Samma sak på Jungle Rapids. Inte supersmart att dra dit en söndag, när både turister och lediga italienare var där. Så vi började med en enkel hästkarusell där de mindre barnen höll hus, käkade lunch och hoppades att rushen skulle gå över lite. Det gjorde den. Men vi betalade oss ändå förbi två köer (numera finns det ju fast tracks – något jag tidigare fnyst åt på exempelvis Legoland eftersom jag tycker det är orättvist för dem som inte har råd) för att hinna åka åtminstone några av de turer vi siktat in oss på. Och så blev det faktiskt lugnare på eftermiddagen, med 15-20 minuters kö i stället för 45 på många ställen. Mammut var favoritåket! Och det blev en bra dag!
Men ärligt: barnen hade nog lika gärna stannat i Malcesine och testat Stand up paddling.

Med solbaksmälla tog vi oss sent om sider tillbaka till hotell Kairo (det finns ett Gardaland Hotel som säkert är kul när man har mindre barn eftersom rummen är inredda efter olika sagor men vi tyckte inte det var värt pengarna) vid 17-snåret, svirade om och åkte till vackra orten Bardolino för att få ett skönt avslut på Italienvistelsen. Där hade vi ätit lunch på vägen till Malcesine och föll för lugnet och den långsträckta strandpromenaden. Supermysigt. Ute på en udde var det disco och strax intill satt italienska på solstolar med fötterna i vattnet och njöt av svalkan och folkmyllret på samma gång.

Jag ville nästan slå mig ner bredvid dem. Tänker att jag ska lära mig mer italienska varje gång jag åker till Italien, det hade varit kul om man kunde slänga lite käft med de som faktiskt bor där ibland. Nu blir det vänliga men ganska knaggliga konversationer om väder och vind.
Vi har redan laddat ner appen Duolingo och laddar för att komma tillbaka till landet om något år eller två. Tack för denna gång, Italien!

 

Tågsemester: Limone och Lago di Tenno (eller: Vi hade otur med vädret)

När vi njöt av den för området mer normala solen och värmen i Italien, så läste vi samtidigt om extremtemperaturerna och bränderna i Sverige.

Den morgon vi skulle åka till Limone, på västra sidan av Gardasjön, visste vi till exempel att det troligen skulle bli regn på eftermiddagen. Vi tog ”kollektivtrafiken” i form av en båt över sjön – en resa som tog cirka 20 minuter – och  möttes av en bedårande syn. Limone klättrar upp efter bergssidorna på den västra sidan av Gardasjön där klipporna och bergstopparna är som mest imponerande. Bilvägen både norr och söder om den lilla orten är insprängd i självaste berget för att framkomligheten ska bli bättre. Från båten möttes vi av pastellfärgade hus, lummig grönska och en stark doft av citroner. Här odlas många av de citroner som används i landets berömda Limoncello-likörer. I butikerna säljs förstås allt som går att göra citrontema på: kökshanddukar, tvålar, keramik, karameller… men det hann jag knappt kika på.

Vy över Limone från vatt´net

Barnen var nämligen väldigt bestämda på den punkten att vi skulle bada först. Så det gjorde vi. Jag köpte fylld foccacia som vi åt på stranden till lunch och vi njöt av bad och att ligga i trädens skugga vid strandkanten. Knappt ett moln på himlen. Men när det väl började mörkna så gick det fort. Vi ville hem till Malcesine innan åskan var över oss och missade både citronmuséet vi tänkt gå på, samt shoppingen som jag siktat in mig på.

Vi hann i alla fall bada, med en vänligt sinnad svan som sällskap.
Gatuskuýlt i keramik, dekorerad med citroner, i italisenska staden Limone
Gulliga gatuskyltar i Limone.

En annan halvlyckad utflykt vi gjorde var till Lago di Tenno, en liten sjö med alldeles turkost vatten strax norr om Gardasjön. Dit drog vi iväg utan de regnjackor vi släpat med oss hela vägen från Sverige, bortskämda med att vädret dittills alltid blivit bättre än vad väderprognoserna förutspått. Väl framme vid sjön spöregnade det – men barnen som inte ville åka därifrån utan att doppa sig sprang ändå ner till sjön, hoppade i, och sprang sedan lika fort upp igen. Jag stod under taket på en lite strandkiosk och fotograferade skönheten på avstånd. Skulle vilja åka tillbaka en solig dag, ett annat år!

Lago di Tenno

 

Tågsemester, dag 4-6, Malcesine

Fortet i Malcesine vid Gardasjön

Efter turistvimlet i Sirmione tog vi oss norrut, längs östra sidan av Gardasjön – mot Malcesine. Och gosse, vad underbart det var att komma dit!

Större delen av staden är som Gamla stan i Stockholm – men med italienska vibbar förstås. Smala kullerstengator, trånga och mysiga gränder, medeltida byggnader som fortfarande står kvar. Så fantastiskt mysigt.

Vi tog in på hotell Dolomiti, som ligger nära det mesta. Stranden, fortet, hamnen, restaurangerna. Stora, fräscha rum. Personal som talade superbra engelska (skönt även om jag tycker att det är kul att kämpa på med de italienska fraser jag kan – i det här området blev det också en del tyska eftersom många italienare kunde det bättre än engelska på grund av dominans av tyska och österrikiska turister). Frukostbuffén var ovanligt bra – man kunde beställa hemgjorda scrambled eggs, pannkakor och det fanns massor med olika typer av bröd att välja på.

Man kan lätt spendera en heldag med att vandra runt i gränderna och titta in i småbutiker och caféer längs vägen. Äta gelato förstås.

En gränd i italienska staden Malcesine
Hit ville vi flytta, tösen och jag…
Medeltida gränd i italienska staden Malcesine
Kullerstenarna tror jag är tagna från botten av Gardasjän faktiskt! Likadana stenar täckte hela sjöbotten.

Vi varvade med bad halva dagarna, lite strosande bland gränderna på eftermiddagen och några aktiviteter (skriver om våra utflykter till Limone och Lago di Tenno separat). Bland annat besökte vi slottet Scaligero – och det tycker jag verkligen är värt ett besök. Det kostade under hundralappen per person, för både barn och vuxna, och då fanns det både ett litet naturmuseum, ett rum som tillägnats Goethe, ett geologiskt litet museum och sedan den fantastiska utsikten längst upp från tornet!

Stor musköt i slottet Scaligero
Sonen testar en gigantisk musköt på vägen upp i tornet.

Utsikt från tornet i slottet Scaligero

Annars är den lilla staden ett Mecka för alla som gillar kite surfing, att segla optimistjolle, stand up paddling etc. Och för cyklister. Vi såg massor med cyklister som tog sig fram från ort till ort längs Gardasjöns stränder. Jag blev också sugen… En sak som vi valde att göra var att ta kabinliften upp till Monte Baldo. Dels för att vi planerat att göra samma sak i Innsbruck, dels för att vi faktiskt hade riktigt regnigt och blåsigt väder den dag vi planerat att i så fall göra utflykten. Men det ska visst vara en riktig hit annars.

Måste passa på att rekommendera en riktigt bra restaurang också! Paradiso Perduto ligger inkilad mellan klipporna, nära entrén till slottet Scaligero. Så miljön och utsikten är förstås fantastisk – vilket räcker långt i min bok. Men dessutom är det så himla god mat och bra service! Gå dit!

Restaurangen Paradiso Perduto ligger inkilad bland klipporna.
Restaurang Paradiso Perduto är ganska svår att upptäcka utifrån.
Familjemys i restaurang Paradiso Perduto
Här åt vi två av fyra kvällar för att det var så bra!

Tågsemester i Italien dag 3, Sirmione

Tidig förmiddag tog vi vårt pick och pack till känt biluthyrningsföretag, där en liten Fiat Panda väntade på oss. Det var inte den bil vi bokat, mycket mindre, men det visade sig vara ett bra ”misstag”.
Vi körde i sakta mak mot Sirmione, en ort som ligger på en liten landtunga längst söderut i Gardasjön. Spännande med alla vägtullar, där man först får en biljett när man passerar in, och sedan betalar på vägen ut ur olika vägsystem. Men det är inte så dyrt, kring 10 kr varje gång (kanske har att göra med att bilen var Italienregistrerad också?).

Framme i Sirmione: Här snackar vi semesterresmål med massor av turister. Men ändå: Otroligt vackert med det klarblå vattnet som omger båda sidor av orten.

Den nordligaste delen av Sirmione omringas av ett fort och tjocka murar. För att få köra in genom portarna till vårt hotell var vi tvungna att uppge namn och vilket hotell man bokat rum hos – och jag förstår varför. Det var minst sagt en skräckupplevelse att köra genom den trånga porten som dessutom myllrade av folk! Ingenting man vill göra i onödan. Och då var vi glada över vår lilla bil.

Vi bodde på hotell Desirée, mest för att det var ett av få hotell där vi fick plats under den period vi tänkt oss.  Trevlig personal och charmigt inredda rum från typ 60-talet (?). Men lite slitet. Pusslandet med hotellnätter har styrt vår planering ganska mycket. Därför blev det också bara en natt på denna ort – jag hade kunnat tänka mig en dag till.

Resten av dagen blev det mest sol och bad, för barnens skull. De ville inte gå en meter till innan de fått bada. Först testade vi en mindre strand där vi låg i skuggan under olivträd och myste, sedan Jamaica Beach där alla coola kids badade och stod och spanade in varandra.
Det är steniga stränder och bottnar i och kring Gardasjön, så det hade varit med att ta med barnens badskor. Det hade jag naturligtvis glömt, så det fick gå ändå. Finns det vågor att dyka i är mina barn nöjda med det mesta. =)

Tralala, lilla molntuss!

På kvällen gick vi runt bland alla charmiga gränder, tittade på fiskarna som simmade i vallgraven runt fortet och njöt av utsikten som är fantastisk åt alla håll. Sirmione är charmigt så det förslår, och det är inte svårt att hitta restauranger eller lite enskildhet trots turistmassorna. Jag skulle gärna åka tillbaka!

Fantastiskt hur denna växt (någon som vet vad det är?) täcker hela fasaden.